Precis som en kedja inte är starkare än sin svagaste länk lyckas ingen idrottsförening bättre än de ledare man har. I Lerum Friidrott satsar man därför hårt på att slussa in sina unga aktiva till att också bli ledare för yngre kullar. Till stor nytta och glädje för hela föreningen – och för de enskilda individerna.

– Sträck på er! säger Viggo Nielsen vänligt men bestämt och hela gänget med 12-åringar framför honom ser med ens ut att bli tio centimeter längre medan de studsar över en tät rad med häckar.

Just instruktioner som ”Sträck!”, ”Upp med knäna!” och ”Slappna av!” har snart 15-årige Viggo själv fått höra under i princip varje träning han själv deltagit i under sina sex år som aktiv, så han vet vilken betydelse de har för hur fort man springer, hur högt man hoppar och hur långt man kastar.

– Jag känner att jag har lärt mig väldigt mycket om träning på de åren jag varit aktiv och utvecklats mycket, så nu är det en rolig utmaning att försöka förmedla det vidare som ledare, säger Viggo.

Tillsammans med fem andra ungdomar mellan 15 och 18 år utgör han gruppen Unga Tränare i Lerum Friidrott. En medveten satsning från föreningens sida på att få fler ungdomar att engagera sig som tränare, samtidigt som deras egna karriärer som aktiva pågår.

Enligt klubbchefen Ulf Gimlegård är det en stor vinst för en förening ju fler ungdomar som engagerar sig som ledare.

– Utan dem är vi i princip helt beroende av ideella insatser från föräldrar, som inte alltid själva har någon bakgrund inom friidrotten och vars engagemang hänger på det egna barnets medverkan. Det gör oss väldigt sårbara som organisation, men om föräldrarna kompletteras med aktiva ungdomar som ledare ökar både kompetensen och kontinuiteten, samtidigt som de yngre barnen får tränare som verkligen kan visa hur man ska göra, och som barnen kan se upp till.

Det senare har 15-årige Theodor Johner redan hunnit märka effekterna av, trots att han nyss börjat som tränare i 08-gruppen.

– Det roligaste hittills har varit att visa de yngre hur mycket utveckling de har framför sig, om de fortsätter att träna. Är man tolv år är det lätt att känna sig osäker jämfört med andra som kanske är mer fysiskt utvecklade just för tillfället, men jag vill gärna visa att det kommer att hända mycket med deras utveckling och prestationer de närmaste åren, säger Theodor.

I Lerum Friidrott finns en bit över 300 aktiva medlemmar fördelade på dussinet träningsgrupper, där de yngsta börjar när de är åtta år och veteranerna kan vara i princip hur gamla som helst. För barn som vill testa innan de börjar träna i en grupp finns veckolånga Friidrottsskolor som hålls vid en handfull tillfällen under skolloven, och här har även flera av föreningens Unga Tränare börjat sina ledarkarriärer.

En av dem är 16-åriga mångkamparen Elsa Wållgren, som tillhör Sverigeeliten i sin åldersklass i flera grenar och som siktar på att delta i internationella mästerskap i framtiden. Just nu tränar hon själv fem dagar i veckan och har precis börjat som ledare i den yngsta träningsgruppen, för barn födda 2011.

– Än så länge har jag inte mycket erfarenhet men när jag har varit ledare på Friidrottsskolan så har jag haft himla roligt! Samtidigt har jag upptäckt att det är väldigt utvecklande för mig som aktiv eftersom jag lär mig mycket på att förklara och tänka igenom grentekniken när jag ska förklara för barnen, säger Elsa Wållgren.

Hennes Unga Tränar-kollegor Linnea Dahlberg och Karro Wanglöf är båda 18 år men hittade in i friidrotten senare än Elsa. Linnea började för fyra år sedan och Karro har bara tränat i två år, och även om ingen av dem siktar på någon elitkarriär så älskar båda variationen i träning som friidrottens alla grenar erbjuder.

– Friidrottens bredd är svår att hitta i andra idrotter, här blir man aldrig uttråkad och man kan alltid ställas inför nya utmaningar. Det är ju en fördel även för mig som ledare eftersom det är lätt att variera träningen och hjälpa barnen att hitta någon gren som passar dem, säger Karro Wanglöf.

Tillsammans med kompisarna Linda Aiff och Linnea Dahlberg är hon tränare för barn som är födda 2009, och för Linneas del innebär ledarskapet en bra förberedelse inför framtiden.

– Jag vill bli lärare och då är det ju en väldigt bra övning i att hantera barn i grupp. Lärar- och tränarrollerna är ju lika varandra – det handlar om att vara en förebild och att kunna lära ut på ett pedagogiskt sätt, säger Linnea Dahlberg.

Kompisen Linda Aiff tycker samtidigt att hon som ung ledare nästan får tillbaka mer än hon ger.

– Det roligaste är att se hur barnen utvecklas och att de uppskattar att man är där och hjälper dem. Det ger mig en sån himla glädje och energi!