Se upp för egengillrade placeringsfällor
I vår artikelserie om investeringspsykologi har vi kommit till del två. Har du inte läst den första så gör gärna det, länk finns längst ner i texten.
I denna del behandlas tre medfödda beteendemönster som kan påverka oss negativt när vi agerar på de finansiella marknaderna, samt tillvägagångssätt för att minimera deras negativa inverkan.
1. Övertro på egen förmåga
Människan har generellt en inbyggd övertro på sin egen förmåga, vilket är förståeligt ur ett evolutionärt perspektiv och antagligen det som gjort att vår art utvecklats till det den är idag.
Detta innebär att man som investerare ofta underskattar risker och överdriver sin förmåga att kontrollera händelseutvecklingen. Konsekvensen är att man har en benägenhet att behålla positioner som faller i värde alldeles för länge, då en försäljning både skulle såra egot och skapa känslan av ånger.
Utan en strategi för att hantera en marknad eller position som går en emot kan det bli kostsamt. Ett sätt att minimera de negativa inverkningarna av detta beteendemönster kan vara att på förhand bestämma vid vilken nivå man ska sälja en tagen position om den utvecklas negativt. På så sätt fattas ett säljbeslut utan inverkan av känslomässig påverkan. När försäljningen skett kan man objektivt se över om det är en position som man fortfarande vill äga.
2. Obenägenhet till förändringar
Människan tycker inte om osäkerhet och har därmed en inbyggd motvilja mot förändringar. Man vet vad man har, men inte vad man får. Det finns också en känslomässig ovilja att skiljas från det man äger.
När det kommer till placeringar på börsen gör detta beteendemönster att man tenderar att kräva mycket mer för att sälja en tillgång än vad man skulle vara villig att betala för densamma. Investerare har också en tendens att behålla sådant som ärvts eller liknande. Slutligen leder detta ofta till att investerare blir känslomässigt fästa vid sina investeringar. Detta hänger också ihop med en övertro på den egna förmågan.
För att minimera de negativa inverkningar som detta medför gäller det först och främst att vara medveten om dessa beteenden. En teknik att nyttja är vidare att ställa sig följande kontrollfråga om sina innehav; om jag endast hade kontanta medel, skulle jag då använda dem till att köpa det jag nu äger? På så sätt kan det vara lättare att på mindre känslomässig grund gå igenom respektive innehav. Om svaret på frågan är nej kan det underlätta för ett mer rationellt beslut gällande hur man ska agera i den aktuella tillgången.
3. Ökad riskvilja efter tidigare vinster
För de flesta finns det en naturlig koppling mellan det kapital man äger och den arbetsinsats som utförts för att erhålla det. Samma känslomässiga koppling tenderar dock inte finnas till de kapitalvinster som erhållits via finansiella investeringar. Detta innebär att många investerare har en benägenhet att värdera kapitalvinster annorlunda jämfört med annat kapital. Utan den känslomässiga kopplingen till investeringsförtjänster känner man heller inte samma ånger över att förlora dem som man skulle känna över att förlora annat kapital. Tidigare vinster förstärker också övertron på den egna förmågan.
Sammantaget gör detta att riskviljan ökar avsevärt efter tidigare vinster, samtidigt som ångesten av att förlora kapitalet är lågt. Det är alltså viktigt att vara medveten om dessa samband och att man professionaliserar sitt tankesätt vad gäller hur man betraktar kapitalvinster, samtidigt som man också alltid försöker se på varje ny position oberoende av utfallet från tidigare affärer. Risken är annars att tidigare vinster förloras i onödan.
För att exemplifiera denna känslomässiga koppling kan man tänka sig följande scenario. Du singlar slant och vid krona så vinner du 100 kronor och vid klave så förlorar du 100 kronor. Antar du detta vad? Låt säga att du vunnit 500 kronor tidigare. Antar du då vadet? Låt oss istället säga att du förlorat 300 kronor tidigare. Hur agerar du då? Antar du vadet? Har ditt svar förändrats? Generellt sett är det nog så att de flesta väljer att anta vadet om de vunnit 500 kronor tidigare, medan få väljer att göra det om de förlorat 300 kronor tidigare. Oddsen är desamma, men du tenderar att agera olika beroende på tidigare utfall.
För en långsiktigt positiv och stabil portföljutveckling är det viktigt att betrakta allt kapital man har som av samma vikt och inte skydda det på olika sätt.
Tekniker för att minimera negativ inverkan av medfödda beteendemönster
- Bestäm på förhand vid vilken nivå en tagen position ska säljas om den utvecklas negativt. Därmed fattas ett säljbeslut på mindre känslomässig grund. När försäljning skett kan man sedan mer objektivt se över om det är en position som man alltjämt vill ha.
- Utvärdera innehav med kontrollfrågan "om jag endast hade kontanta medel, skulle jag använda dessa till att köpa det jag nu äger?" Om svaret är nej kan det underlätta att fatta ett mer rationellt beslut angående hur man ska agera i tillgången.
- Professionalisera tankesättet kring hur kapitalvinster betraktas och säkerställ att dessa skyddas på samma sätt som annat kapital, samtidigt som varje ny position ses oberoende av utfallet från tidigare affärer.
De beteendemönster som dock starkast påverkar vårt beslutsfattande är vår önskan att känna stolthet och ovilja att känna ånger. Dessa beteendemönster kommer den tredje artikeln att behandla, inklusive hur man kan nyttja olika tekniker för att minimera deras negativa inverkan på vårt beslutsfattande.
Del 1 i serien: Bättre avkastning med ökad självkännedom
Text: Martin Hallström, marknadsstrateg på Swedbank
"Människan tycker inte om osäkerhet och har därmed en inbyggd motvilja mot förändringar. Man vet vad man har, men inte vad man får."
Martin Hallström, marknadsstrateg på Swedbank